Jag har haft problem med min sömn de senaste veckorna, jag har varit trött, men så fort jag lagt mig och slutit mina ögon så börjar det. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska ligga, mina ögon vill helt plötsligt inte blunda och min hjärna går igång på högvarv.

 

Det har varit extremt även de gånger då jag försökt lägga mig tidigare eftersom jag måste upp tidigt dagen därpå, då kommer självklart alla dessa tankar om att "Jag måste sova nu, ska upp tidigt imorgon. Vill inte vara trött. Vad är klockan? Hur länge har jag varit vaken nu? Hur länge kommer jag få sova om jag somnar nu?"

 

Idag lyckades jag klura ut varför det är på detta sätt. Jag är inne i en väldigt känsloladdad period kan man väl säga. Det är svårt att förklara men tänk dig att du är sådär arg att du har svårt för att hålla tillbaka det, du har svårt för att inte visa det, att inte vara otrevlig mot nästa person som pratar med dig. Tänk dig den känslan... Tillsammans med ungefär tio till.

 

Du är så arg, så glad, så less, så besviken, så nervös, så ledsen etc. Alla dessa känslor tillsammans och alla så starka skapar ett enda stort kaos inombords. Jag vaknade till och med inatt över att jag hade svårt att andas tack vare att detta kaos lägger sig som en stor sten i bröstkorgen. Det är klart man inte kan sova då.

Och för att reda ut denna oreda av känslor blir jag helt intagen i något, kan vara vad som helst. Bara för att det är det enda för tillfället som gör att jag känner ett litet lugn. Det är inte första gången det är så här, Den sak som för mig för stunden lugn är tillfällig, liksom detta virrvarr av känslor. Dock önska jag att det kunde försvinna något snabbare, för det tar väldigt på krafterna.