Folk gör dumma saker, man ger dem en andra chans för det förtjänar alla. Men den tar dem inte heller utan kastar bort den och då, då ger jag upp. Vissa kan ge tusen och åter tusen chanser till folk men inser inte att om de verkligen brydde sig om en så skulle inte tusen chanser krävas för att kanske förändra människan.

Men då man avslutar en vänskap, på grund av något dåligt som hände, man går vidare och fortsätter med sitt liv. Så en dag kommer denna människa tillbaka och knackar på en axel och ber om den där andra chansen som vi alla är värda. Vad gör man då, om man inte ens kommer ihåg om man gav personen en andara chans?

Att något kan komma så plötsligt gör att man tappar orden och inte riktigt vet vad man ska säga, det var så himla länge sedan. Det finns bara två alternativ i ett sådant läge egentligen; Ignorera det och intala dig själv att du gav ut , eller ta sig samman och försöka minnas vad som egentligen hände.