Inget varar förevigt - ett citat som hänger med mig i många situationer. Tiderna förändras hela tiden, oftast till de bättre men nu känner jag att vindarna blåst åt fel håll. Inte att det för min del blivit några stora ändringar utan mer för att folk runtom blivit annorlunda än vad  de var förut.

Ingen kan vi sitta och säga vad en annan person ska och inte ska göra men ibland så stämmer verkligen uttrycket "det var bättre förr" mer än man egentligen skulle vilja. Alla förändras vi väl med tiden en del, men på senare år har folk ungefär gått från svart till vitt.

Normaltsett så gillar jag förändringar, men när det kommer till personligheter som ändras är jag inte ett stort fan. Då det blir till det sämre förstås, vilket verkar vara en slags trend i dagsläget. Antar att det egentligen beror på att det händer så snabbt, som att någon bara knäpper med fingrarna.

Jag vet egentligen inte ens var jag vill komma fram till med det här inlägget, förstår mig inte på vissa saker bara.

Har börjat bli måttligt less på denna KONY2012 uppståndelsen nu. Jag trodde att för en gång skull när den där videon dök upp förra veckan att det var bra, riktigt bra och blev faktiskt smått rörd av den. Dem hade lyckats knåpa ihop en video som väckte många känslor. Jag blev glad.

Men sedan, dagen efter. Eller kanske bara timmar efter videon hade delats över alla sociala mediasiter så började denna kritik dyka upp lite överallt. Första tanken var inget speciellt faktiskt om jag ska vara ärlig, tyckte ändå att själva budskapet var jätte bra. Men sedan läste jag mig till mer och mer info och insåg mer och mer att även denna organisation IC (Invisible children) inte skulle gå att lita på.

Alla dessa hundratals organisationer som finns, speciellt dem som jobbar med människor som lever i misär i andra länder eller liknande, de går fan inte att lita på. Varje gång sådana organisationer samlar ihop sig och går ut med att man ska stötta dem med något, kommer det snart fram att det som vanligt till den största delen hadlade om pengar mer än att faktiskt hjälpa.

Pengar till de högt sittande hönsen eller pengar till något helt annat än det som de utropar att de behöver för att hjälpa människor i nöd. Det är så tragiskt att det ska behöva var så, att det ska finnas så få riktigt seriösa organisationer här i vår värld är ofattbart.

Nej, från och med nu kommer jag inte att kunna lägga min tro hos någon annan organisation, det finns bara en jag litar på till 100% och det är WWF. Jag säger precis som många andra redan sagt: Lär dig alltid fakta om något du vill stötta innan du väl gör det. Nu tänker jag inte sitta och skriva upp all kritik kontra det bra som finns om IC utan det får ni själva läsa er till och skaffa eran egen åsikt om.

Så var det med det.

Jag älskar The dog whisperer, så gott som varje dag kollar jag på det, klockan 11.55 på kanal sju. Det är helt klart en av mina favoritprogram! Jag älskar verkligen Cesar Millan. Han måste vara en av de mest begåvade människor som levt då det gäller att frörstå djuren till så gott som hundra procent.

Han pratar alltid om att det inte är hundens fel att "den är som den är" utan att allt handlar om vilken energi DU som ägare sänder ut till ditt djur. Hundar lever i nuet, de är inte människor och fungerar inte som människor och därmed måste man alltid se till DJURETS behov först och främst innan man ser den som hund, ras och namn.

Allt han lär ut är så enkelt, hundpsykologi är tusen gånger lättare än människans psykologi.Vi krånglar till det så mycket.

Idag är det två år sedan en av det mest otroliga hundar jag någonsin sett dog, Daddy. En av Cesars alla hundar som hjälpt honom så otroligt mycket genom åren, när jag säger att det var förmodligen världens snällaste hund så ljuger jag inte. Han var verkligen det. I den här videon berättar Cesar om honom och hur man ska komma ihåg honom. Underbart. That's it.

Folk gör dumma saker, man ger dem en andra chans för det förtjänar alla. Men den tar dem inte heller utan kastar bort den och då, då ger jag upp. Vissa kan ge tusen och åter tusen chanser till folk men inser inte att om de verkligen brydde sig om en så skulle inte tusen chanser krävas för att kanske förändra människan.

Men då man avslutar en vänskap, på grund av något dåligt som hände, man går vidare och fortsätter med sitt liv. Så en dag kommer denna människa tillbaka och knackar på en axel och ber om den där andra chansen som vi alla är värda. Vad gör man då, om man inte ens kommer ihåg om man gav personen en andara chans?

Att något kan komma så plötsligt gör att man tappar orden och inte riktigt vet vad man ska säga, det var så himla länge sedan. Det finns bara två alternativ i ett sådant läge egentligen; Ignorera det och intala dig själv att du gav ut , eller ta sig samman och försöka minnas vad som egentligen hände.

Jag har aldrig varit så nervös och så nära att blir totalt tokig. Vi såg den, matchen mellan Sverige och Ryssland i Junior VM.

Första perioden: Sverige överlägsna, skjuter och skjuter på mål men inget går in. Skottstatistiken vid periodens slut är 17-3. Andra perioden: Sverige fortsätter att leda matchen. Skottstatistiken efter periodens slut blir 22-1 till svenskarna. Tredje perioden: Ryssland spelar in sig mer i matchen, men Sverige är ändå snäppet vassare. Trots detta inget mål från något av lagen och skottstatistiken slutar för denna period 11-12 till ryssarna.

Nu är det övertid, nu gäller det. Ett misstag kan kosta allt. Senast Sverige vann var 1981, vi måste ta det här. Med hjärtat i halsgropen så släpptes pucken och inledde den värsta perioden jag hittills beskådat. Gång på gång sköt vi, gång på gång missade vi eller så räddades pucken. Jag bet i min kudde som jag emellanåt kramade mot mitt ansikte för att kväva min frustration.

Men så kom chansen, efter 70 minuters plågande så tappar Ryssland pucken, Zinbanejad plockar upp den och åker efter sargen förbi ytterligare en rysk spelare, han åker sig fri och kommer själv emot målvakten. I mitt huvud skriker jag "Nu, nu, nu, nu, NU!" Han skjuter, pucken nätar. Jag kastar mig ner mot soffan och kudden jag plågat hela kvällen för att inte skrika. Alex och Simon reser sig både och så tyst de bara kan (av den anledningen att mina föräldrar sover i rummet bredvid och vill inte bli väckta klockan sex på morgonen) ropar dem av glädje.

Jag reser mig sedan snabbt för att kunna njuta av bilderna som jag nu ser på TV:n. Spelare i gulblåa tröjor kastar sig ut på planen och jublar, i nästa bild ser man hela det svenska båset som hoppar och kramar om varandra. Jag har nog aldrig känt en sådan lättnad. Jag har nog aldrig känt mig så slut efter att ha tittat på en hockeymatch.

Aldrig hade jag varit så nervös, aldrig. Men oj så skönt jag sov den natten. Så jävla skönt.

Jul, och ingen julkänsla alls har jag.
För varje år tappar man allt som har med julstämmningen att göra lite mer, men i år måste jag tappat allt.

Trots alla dessa jullåtar som spelas överallt, på varenda butik man går in, i varje hus, alla dessa julbilder folk lägger upp, julgodis, julpynt, tomteluvor, kylan som sakta smygits sig på (men som nu verkar ha dragit sig tillbaka igen), granar, julstakar, julklappar ja allt det där brukar ändå tillslut lyckas få mig att känna ett litet pirr i magen.

Men icket i år. Dagen före julafton och det känns bara som att solen försvunnit för att aldrig komma tillbaka igen och sängen lockar mer än någonsin. Tog en skön sovmorgon idag för jag orkade verkligen inte stiga upp "i tid" då det inte finns något viktigt alls att stiga upp för.

Nej, jag hoppas uppesittarkvällen kan få mig att längta åtminstone lite till morgondagen.
(men mest av allt vill jag bara kura ner mig i en filt, med en kopp av mitt blåbärste och spela en massa terraria och kolla på serier)

"You're beautiful she says to me, then why do i feel so ugly?"



Sanningen är att du inte ser dig själv på samma sätt som andra gör, därför bör du lyssna till de fina som folk säger om dig och ignorera de bittra.

Det handlar bara om att kunna ignorera vad du själv tycker om dig själv  i många situationer.

Alla behöver vi ett litet självförtroende att bygga upp oss själva på, folk som bryr sig om dig skulle aldirg ljuga om något de säger till dig.

Säger dem att du är bra så är du det.
Punkt.

Ännu en förlust för våra guldhjältar idag.

Jag trodde faktiskt att dem skulle vinna, inte för att Luleå är dåliga på något sätt utan jag hade bara den känslan att dem verkligen skulle ta sig i kragen och ta tag i sitt spel idag. Men icket. Ja, jag kan inte säga att jag blev lycklig över att dem förlora ännu en gång, men säsongen är ung. Ännu är inget fölorat utan tvättom, det här är bara början.

Jag fortsätter att vara positiv! Jag fortsätter att tippa att vinsten går till dem, jag fortsätter att tro och tappar inte hoppet oavsett vad som hänt eller kommer hända. Vet ni varför? För jag står upp för mitt lag, i vått och torrt. Vid upp och nedgång. Alltid.

Så oavsett vad som händer så har jag fortfarande hoppet på min sida, det kommer inte svika mig. Aldrig. Så kämpa på nu Färjestad, ni kan så mycket bättre än det här. Det har jag sett så många gånger! Ni får inte glömma vad stort hjärta, hårt arbete står för.

Kärlek, komplicerat. Eller?

Men det behöver inte vara det heller, man kan göra det enkelt för sig. Oftast är det vi själva som gör att kärleken är svårare än vad den behöver vara. Man kan älska på många olika sätt, man kan älska olika personer på olika sätt. Ja, man kan älska djur och platser, icke levande ting och självaste kärleken själv.


Vet man inte vad det faktiskt är, vad det innebär och hurdan man ska bete sig ska man inte heller låtsas om som att man gör det. Det är då det blir komplicerat, det är då det går och helvete och det är då du för alltid kommer tycka att kärleken bara drabbar dig en massa problem.

-

No one should take themselves so seriously
With many years ahead to fall in line
Why would you wish that on me?
I never want to act my age
What's my age again?

Ville bara snabbt kasta in ett inlägg innan jag lägger mig om att klicka in dig på WWF:s sida och hur du kan stödja dem i deras arbete med att bevara den här jorden och allt levande på den. Jag är själv väldigt insatt och försöker göra det jag kan för att inte förstöra planeten mer än den redan är, blir så arg och frustrerad då jag hör och läser om all miljöförstöring, djur som far illa och nästan utrotas på grund av oss människor.

Jag som fattig student har inte mycket att ge i donationsgåvor och liknande, men det finns ändå saker man kan göra som visar att man stödjer deras arbete trots att man inte ger dem support i form av pengar. Länken jag här kommer att ge er har en del banderollersom du kan lägg in på din blogg eller hemsida (som jag gjort här åt vänster) tips på hur du kan försöka leva "miljövänligare", sidor som du kan föra vidare deras information om vad som händer i världen och en massa annat smått och gott.

Så om du bryr dig om framtiden, inte bara dina barns och medmänniskors utan även resten av världens, kolla länken och visa att du inte tycker det är okej och att förstörelsen av planeten måste upphöra. Nu!

Så mycket jag vill ha, så mycket jag vill göra.
Så lite pengar, så lite tid.

Blir lite smått galen på det där, men jag tänker positivt! Har blivit riktigt bra på det där måste jag säga, så fort det är något som jag känner mig hänging över, som inte känns bra eller som får mig på dåligt humör så försöker jag genast tänka förbi det. Tänka på något bra, positivt.

Det fungerar fruktansvärt bra faktiskt. Trodde aldrig det. Men jag har lärt mig mycket saker på senaste tiden som fått mig att inse att det som jag skulle kunna "må dåligt över" är en sådan bagatell jämfört med hur mycket värre vissa andras problem är. Jag har alltså väldigt lite att klaga över.

Men visst, ibland är det skönt att klaga lite och tycka lite suynd om sig själv. Men det hjälper inte ett skit i längden. Så ett tips till er som nu läser det här; Om världen suger och du har lust att bara sluta ut allt. Att tycka synd om dig själv kommer inte att göra saken bättre, se förbi det som tynger dig och tänk positivt.

Det finns (oftast) folk som har det värre

Zarabergh

When my faith is getting weak
And I feel like giving in
You breathe into me again

I'm awake I'm alive
Now I know what I believe inside
Now it's my time
I'll do what I want
'Cause this is my life
Right here, right here
Right now, right now
I'll stand my ground and never back down
I know what I believe inside
I'm awake and I'm alive

Waking up waking up
In the dark
I can feel you in my sleep
In your arms I feel you breathe into me
Forever hold this heart that I will give to you
Forever I will live for you

Måste skriva av mig, egentligen känner jag för att springa ett varv runt jorden men mitt huvud verkar väga tio ton så inte rör jag mig särsklit mycket då inte.

Sitter och är extremt uttråkad, jag vill att något ska hända. Det händer aldrig något nu för tiden känns det som. Piteå är nog världens tråkigaste stad, jag vill fara härifrån. Jag vill resa! Möta nya människor, nya platser, nya upplevelser och inte nöta sönder samma gamla saker om och om igen.

Standard grejer som kan vara sköna IBLAND känns så otroligt tråkiga. Jag är en sådan människa som kräver spänning i livet för att kunna känna mig tillfredsställd. Händer det inget börjar jag bara tänka en massa, det är jag väldigt duktig på. Tänka.

Finns nog ingen som kan komma upp i min nivå av tankar. Jag kan tänka igenom små detaljer som någon annan aldrig ens skulle lägga märket till om de ens försökte. Därför för att jag inte ska göra det, eftersom det tar upp extremt mycket av min energi så jag blir mer lik en zombie än  människa, behöver jag att saker händer runt omkring mig.

Det behöver inte vara mycket, bara en liten förändring i vardagen kan räcka. Något som gör lite skillnad. Jag lessnar alldeles för snabbt på saker, det hatar jag ibland, men samtidigt tycker jag att det kan vara en bra egenskap för det måste betyda att jag inte är en sådan tråkig människa. Eller?