Jag har alltid, ända sedan filmen kom alltid haft svårt för den. Lejonkungen 2: Simbas skatt.

När jag var liten och såg filmen för första gången så avskydde jag den, kanske låter otroligt att ett barn som älskat ettan så otroligt mycket kunde komma att hata uppföljaren. Men det gjorde jag verkligen, nu minns jag inte exakt hur gammal jag var då jag såg den andra filmen men jag minns mycket väl min reaktion.

Jag minns även var jag var, jag var på fritids och det var förmodligen en fredags eftermiddag eftersom de alltid slog igång en film som "fredagsmys" och bjöd på diverse sötsaker. Jag såg inte ens klart den, jag gick därifrån och lekte med något annat för jag tyckte verkligen inte om den. Jag kanske var 8 år. En åttaåring brukar vad jag vet inte lägga märke till förändringar i en uppföljare.

Läste idag att de kommer släppa den andra filmen, liksom den första, på bluray. Sista jag såg den var något år sedan och innan dess ännu längre sedan så då tänkte jag, som för att få en sista slutlig uppfattning om filmen, kollade jag igenom den. Och nu vet jag. Nu förstår jag varför jag inte kan tycka om den.

Visserligen har jag blivit äldre nu och förstår bättre vissa saker och ting så nu hatar jag åtminstone inte den, men redan som åttaåring kunde jag alltså, på något sätt i mitt undermedvetna, förstå varför lejonkungen 2 aldrig skulle platsa som en av mina favoritfilmer.


Visst, jag vet. Alla barnfilmer har en mänsklig bild av djur i sina filmer, men jämför man ettan med tvåan så märks det så väl att det inte är samma regissörer eftersom de inte alls framhäver karaktärerna på det sättet de gör i den första. Då lyckades de få fram djuren bakom karaktärerna och fick det inte att verka som en människa i lejonkostym. Det är just det som gör att jag har så svårt för Lejonkungen 2: Simbas skatt.