Jag blir inte sjuk ofta, hade en svit på över ett år att inte ens bli förkyld för ett tag sedan. Mitt immunförvar verkar vara gjort av stål, men inte ens min super försvar klarar av att låsa ute varenda liten bacill. Nu är en sådan gång, och till följden av det så blir jag aldrig småsjuk utan blir jag sjuk blir jag jätte sjuk. Tack vare att jag sedan inte är "van" av att vara sjuk så känns det som att jag är mer eller mindre är döende.

Maten tappar all smak, snoret verkar flöda till oändligheten, tjock i huvudet, trött som fan, hör ingenting, kan inte andas etc. Usch vad jag hatar att vara sjuk. Känner verkligen medlidande för alla som har lätt för att bli sjuka, hinner fan glömma bort hur jobbigt det faktiskt är.

Men egentligen ville jag inte skriva om hur synd det är om mig för att jag är sjuk, har en massa annat på hjärnan som hade behövt släppas ut men, ja jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för tillfället. Att prata om sjukdom är lättare än vad som går an i min skalle, det är en jävla röra för tillfället kan jag meddela!

Vädret har till stor sannolikhet påverkat mitt humör rätt så mycket på senaste tiden (det tror jag inte heller jag är ensam om) så vill solen hälsa på lite oftare så är jag rätt så säker på att kaoset i mitt huvud lättare reds ut.

Äh det ordnar sig, som Timbuktu en gång sa.