Jag blir så full i skratt över vissa människor, speciellt då dem ska hålla fast i småsaker i tid och evighet. Jag vet att jag själv har en tendens till att vara långsint men jag lägger då inte ner tid och energi på saker som inte har någon som helt betydelse. Jag har inget emot om man står fast vid vissa saker och ting som faktiskt spelar en stor roll, men att hålla på att tjata sönder något som inte är någon deal överhuvudtaget förstår jag mig inte på.

Kan inte annat än flina vid tanken på sådana personer, man tycker att det ska väl inte vara så himla svårt att bara låta det gå och inte lägga ner tankekraft åt det där? Men för vissa är det till synes en stor utmaning. Allt är inte värt att vända och vrida på i alla möjliga vinklar, vissa saker är bara som det är och inget mer med det.